Så är det.
Jag har passerat gränsen. Den som betyder att man är gammal. I alla fall tänkte jag så förut. Tidigare. Innan jag fyllde 70. Nu börjar jag bli van. Det är en dryg månad sedan och jag känner ingen skillnad. Konstigt. Vithårig har jag ju varit länge.
När jag skriver detta är det mitt i natten hemma hos Bibbi i Eskilstuna. Vi fick var sitt rum. Det är viktigt numera. Förr sov vi gärna i samma rum eller i ett litet tält eller så. För trettio år sedan snarkade ingen. Eller vaknade av någon som. Snarkade. Fast jag vaknade ändå. Även staden jag bodde i förr börjar vakna hör jag nu och halv sex kallas kanske inte för mitt i natten. Fast när man har fyllt sjutio och är gammal och kan sova hela dagen, om man vill och kan, är det nog natt ändå.
Detta om detta.
Jag blev bjuden av Bibbi och Ulla på överraskning för att jag fyllt år och allt är som förut, vi skrattar, sjunger och pratar allvar. Vi gick på lokal och två personer knackade mig på ryggen och visste vem jag var. Kom ihåg mig sen förr. Med namn och allt. För mig tog det en stund. Men, ja visst ja, där dök de upp. Förvarade dem i ryggmärgen på något sätt. Vi åt gott och drack lite grann ( förr kunde det bli mer ibland och då fick jag huvudvärk men nu är jag lite klokare ? och kan ligga i sängen och tänka efter så här på morgonkvisten) . Satt där och kom ihåg vad roligt det var. Förr. Och upptäcker hur kul vi har nu och planerar vad vi ska göra sen.
Det är härlig med vänner.. Vänskap är det vackraste ord jag vet. Kärlek är också fint men ett ord som man bugar och har respekt för. Härligt men lite farligt och omgärdat av regler och förpliktelser. Egentligen är det nog samma sak förresten. Fast man brukar inte ” vara intim” ( man säger kanske så i vår ålder? ) med vänner. Inte nu för tiden i alla fall. Fast många är. Ändå. Ja, ja… Jag menar nej , man vet varken ut eller in. Hur det är för folk i allmänhet?
Kort sagt: Vänskap är bra. Och stort. Och man skrattar mycket. Sen får det vara hur det vill med det ena och det andra.
FJK sjöng och spelade för oss. Yes! Tre åldrade herrar ( i vår ålder) som såg ut som de varit med om ett liv. Som vi. Fast Ulla har ett par år på sig ännu. Som maken därhemma. Ordentliga akustiska gitarrer, ståbas och dragspel och texter om kärlek och vänskap, och livet var gott. Man skulle kunna låna en låt eller två och ta med hem till Dalom? Så jag köpte en cd fast det är omodernt.
Men först var det filmvisning. Ett bildspel till Karin 70 och hennes liv. Ögon tåras , det är konstigt, både av skratt och gråt, det är ingen ordning på nånting. Tack snälla Bibbi. Och bubbel till det.
Ännu sover damerna. Skulle jag tro. Vi har ju egna rum numera. Och jag älskar dem fast det kallas vänskap och vi inte ” är intima”
Så det så!
God morgon.