Äntligen försöker jag mig på att skriva i min alldeles nya blogg.
Jag börjar min resa med två bilder som var roliga att återse. Fyra var de, tror jag, och bara en återstår och tillbringar sina dagar här nere i prästgårdsgalleriet i källaren. Jag undrar om de som jag en gång visade i den gamla jordkällaren på Erks är till glädje för dem som tog med dem hem. Jag minns att jag var stolt över dem.
Jag tänker på gamla bilder idag eftersom jag lämnat några att hängas på ett hem för dem som har svårt att minnas, som rör ihop sina liv, sina ord och minnen, som måste ha dörren låst för att inte ge sig ut i svarta natten. Jag gläder mig och hoppas. Tänk om någon kan vila en stund framför en bild, kanske minnas något, känna igen en känsla, en färg, en doft från det liv som var hans eller hennes. På lördag är det vernissage med välkommen och snittar och allt som hör till och jag kommer att vara så stolt över att få finnas just där med det jag åstadkommit.
Tänker på svärmor, som det knappast gick att få kontakt med, men som gladdes åt sitt kaffe och det var fint att se hur ljuset fyllde ansiktet när jag ville diskutera ogräs med henne. Kirskål och sånt. Hon hade älskat sin trädgård och alla sina blommor. Under den jättelika blodboken hade barn och barnbarn, och en och annan ingift, fått njuta kaffe, saft och hembakt vackra sommardagar. Så om att rensa ogräs visste hon mycket och var med mig när jag delade med henne hur jag kämpade i vår skånska mylla.
Jag hoppas, kära vänner, att ni vill följa med mig på den här resan bara ett knapptryck bort från vår vanliga mötesplats på Facebook. Vill man inte gå den omvägen så går det bra att hitta mig via hemsidan direkt, där bloggen hör hemma. (Karinjarlnyden.se/ meny/blogg). Där kan jag lättare hålla ordning på inläggen, att det blir bättre ordning på mina funderingar kan jag dock inte lova. Det blir som vanligt, jag skriver då och då helt enkelt.
Snart vandrar jag uppför backen för att öva med kören. Det är motigt att komma iväg. Jag är trött. Men jag vet att jag blir gladare och piggare av sången och de härliga sångarvännerna.
Nu ska vi se om jag lyckas publicera det här, om tekniken vill vara min vän, håll tummarna.
Karin, som önskar er en fin kväll och en god natt.